SALUT

visst är det jobbigt att sakna? Man kan liksom inte stänga ute det. Det bara sprider sig i hela kroppen, till varje liten nerv och ända ut i varje fingertopp - det kan nästan kännas som man druknar i saknad, efter vad man nu saknar.



dagens låt:  Jezebel - Iron & WIne

Jag blir galen.
Vi pratade om straff idag, i skolan. En elev ställde frågan - Livstids fängelse, ska det vara livstid, eller kan man bli utsläppt efter 10-20 år? Och vad tycker ni om dödstraff?
så var debatten igång. En sa direkt att om någon mördar någon måste de va tvungna till att leva med det och därmed sitta i fängelse till dom dör. En annan sa att om någon tar ens närståendes liv, någon man älskars liv, så förtjänar inte den en värdigt liv. En annan menade att man borde göra något åt alla mördare, "rensa upp" samhället från dåliga människor, skicka iväg dom nånstans eller ge dem döden allihop.
"Rensa upp samhället" ? Har vi hört det förut?

Själv blev jag rädd av att höra folk i min ålder säga såhär. Jag tror  inte på hämnd. ..Jag tror inte (jag vill inte tro) att sorgen efter en förlorad kan bli lättare av att veta att den skyldige själv ska dö, eller tillbringa resten av sitt liv i samvetskval - i en fängelsecell. Och dödstraff, hör dom inte hur absurdt och avskyvärt det låter? HUR, kan vi tycka att det är okej att låta män i kostymer bestämma huruvida en människa ska få leva eller inte? vad i helvete får oss att tro det?